Januari/Februari 2014. Zainag hade på uppmaning från sin förra arbetsgivare - då dom haft fräckheten att anse att vara påtänd på arbetsplatsen inte är lämpligt beteende för en anställd - valt att skapa sin egen firma. Zainag:s Multimediabutik. Starten var för en enskild firma, av strålande karraktär. Via personliga kontakter ( dvs människor som mest tyckte synd om Zainag och hans vilsna framtidsdrömmar samt återkommande problem med sitt missbruk ) trillade det in några jobb, och registreringen hos bolagsverket hade gått vägen, trots att Zainag inte hade något annat än tillfälligt samordningsnummer. Men läget såg med tanke på situationen - hyffsat - ut. Men med takt på att jobben tog längre och längre tid att få levererade - vilket helt enkelt berodde på att nu när INGEN hade kontroll på Zainag, började missbruket ta över allt större del av Zainags liv OCH tid. Det blev inte så mycket gjort - jobben sinade. Och förmodligen också förtroende kapitalet bland kunderna. Dessutom klagade Zainag ofta ljudligt över hur TRÅKIGT det här med att jobba är - inte alls roligt. Och ännu värre, man måste betala SKATT ( vilket för någon i Zainags situation torde vara självklart, med tanke på vad hans medicinska behandling kostar oss ÖVRIGA skattebetalare ), och titta så dyrt DET är. Zainag var helt chockad, när han studerade tabellerna på skatteverkets hemsida, och det var knappast frågan om att hans inkomster var i någon högre skala med påläggsskatt. Men skatt, det var verkligen inget som var bra, och den ena kreativa idén efter den andra, hur Zainag skulle kunna jobba UTAN att betala skatt kläcktes. Den vildaste, var att bilda ett företag i sitt hemland i Sydamerika, och ta betalt via en hemsida dit, så kunde mamma skicka pengarna via överföring. Nu var det inte riktigt så enkelt, så av det där blev inte så mycket av, men dom flesta jobben som denna firma gjort, och faktumvis än idag gör - fastän den oficiellt hos bolagsverket är stängd - är rakt av rena svartjobb.

Till sist blev situationen dock ohållbar - det kom trots "bekvämlighetsskatten" inte in några jobb. Inga jobb - inga pengar. Inga pengar - inget berusningsmedel, och Zainag började bli desperat efter pengar, trots lån och bidrag från släkt, vänner, familj, dumsnäll pojkvän som "lånade" ut pengar i tusental ( som förstås än idag inte är återbetalade - och som heller aldrig kommer att bli det. Eftersom Zainags "heder" var värt mer än hans fysisk liv, vilket förstås också var en ren lögn, skulle dom garanterat återbetalas. Förmodar att samma garranti gällde dom övriga kreditgivarna också, så lär dom likväl få se sig i stjärnorna efter ). MEN, efter att ha ryckt i bekantskapskretesen, visade det sig att det fanns en viss Fru X som jobbade på Arbetsförmedlingen i Goben, som man kunde konsultera om bidrag såsom nystartsjobb, etableringsbidrag etc etc. Finns ganska mycket möjligheter, och det tyckte Zainag lät bra. Bidrag är bättre än att jobba, även om man måste göra något för bidraget. Men det har sällan obekväma arbetstider, särskilda prestationskrav eller sånna otäckheter som övertid och chef. Sånt gillar inte Zainag.

Nu ska här påpekas, att Arbetsförmedlingen HAR redan en speciell avdelning för nyanlända som har hand om migratörer - men dom har inte samma bra tips som Fru X. Fru X, som själv är migratör - även om länge sen, har nämligen en helt egen agenda med sitt arbete - som går ut på att dom som hon anser som "berättigade" till hennes hjälp, får absolut toppklass tips, på hur man mjölkar ALLA system så flitigt som bara går, exakt vad man ska säga/inte säga, precis hur man ska göra - och hon tog Zainag under sina vingar. Helt klart visade det sig att den här enskilda firman som Zainag hade, utgjorde ett absolut HOT mot att få ett antal bidrag, och bara tanken på att JOBBA när man kan få BIDRAG, när firman nu gick så dåligt?!? Nej nej, här behövdes åtgärder.

Precis samtidigt med konsultationen från Fru X, visade det sig att Zainag beviljats ett sk PUT för att stanna i sverige en prövoperiod, vilket öppnade upp ett antal till möjligheter. Fru X var inte sen med att påpeka för Zainag, att nu öppnade sig här ett fönster som var nödvändigt att ta reda på, och på något sätt i transferingen mellan sitt sammordningsnummer tlll personnummer, har Zainag lyckats administrativt att omedelbart avveckla sin firma, OCH få div bidrag från arbetsförmedlingen, TROTS att detta ALDRIG skulle kunna vart möjligt rent regelmässigt pga om inte annat rent tidsskäl. Och av någon "lustig" anledning, har just DENNA information gått förlorade i transfereringen - i myndighetssverige där myndigheten har koll på om du så mycket som hickar. Allting administrerat och klart genom Arbetsörmedlingen. Någon som vill sätta en peng på VEM det är som vart i farten i systemen med suddgummi?

Så vipps, istället för det tradiga jobbet, var pengakranen nu påslagen, och till att börja med så fick Zainag börja på Svenska utbildning, bara att det var inte HELLER så roligt, gå upp tidigt på morgonen - men det löstes ganska smidigt med att X:et gick på samma skola, så här praktiserades ett varannan dags system där man sonnika gick in i varandras klasser, och signade närvaro på klasslistan ( så modernt fungerar tydligen kontrollen på Hermods SFI kurser idag, man räknar inte ens antal personer i klassen - bara någon kluddat på är personen "närvarande ), så var pengakranen påslagen igen. Men mer pengar fanns att hämta, var bara en fråga om att klura ut HUR man skulle få tillgång till dom.

Varning för kvallificerad bedragare, notorisk myttoman, bidrags fuskare, skattesmitare, missbrukare, knarklangare och "ägare" av nedlagt företag som ändå drivs svart - är vad kontaktsidan när vi träffades BORDE ha berättat. Men så var det givetvis inte. Här var det söta ord om hur tomt livet var, hur eländigt det är att komma till Sverige på asyl. Hur stygga myndigheter är som inte utbetalar pengar som dom ska pga problem med migrationsverket, hur förtryckt han var i nya landet av både människor och system, hur han som sjuk blev så illa bemött av sjukvården och inte fick den hjälp han skulle ha - det var historien. Föga anade jag att det var inkörsporten till en av dom värsta upplevelser jag vart med om i hela mitt liv, och hur jag självmant gick in i fällan med förtroende som viktigaste grundstenen - hur han satt och grät när han anklagade mig för att vara den mest "mystiska" man han någonsin träffat, för att jag inte delade precis ALL information om mig själv, från familj till privatekonomi. Hur kunde jag vara så KÄNSLOKALL att jag inte förstod vikten av att dela ALLT tillsammans, när framtiden var vår? Hur jag förvägrade honom tillträde till vårt förhållande, genom att inte berätta.... Och HUR kunde jag göra det här mot honom, när han fått kämpat så hårt att komma ända hit från Sydamerika till det "förlovade landet", där han ville bo, jobba, och bidra till systemet som alla andra...

Idag kan bara konstateras, inte ett enda ord av det var sant, och bidra var sannerligen inte vad han tänkte göra, utan bakomliggande syftet var precis det omvända. Sammanlagt idag, när verkligheten börjar komma fram, är verkligheten förutom att jag själv är sol och vårad, har SAMTLIGA instanser och system, där den här mannen "farit fram", migrationsverk, skatteverk, försäkringskassa, arbetsförmedling, kronofogde, bolagsverket, sjukvården, hyresvärd - när det börjar kontrolleras i efterhand vem den här personen egentligen är och har gjort, överallt är det bara ett enda stort spår av falsarium och kontinuerliga lögner. Ingenting är med verkligheten fullt överensstämmande, inget är heligt, och förtroende och tillit - fanns aldrig ens på kartan från första början. Man kan ljuga för vem som helst, vart som helst, i vilket skeende som helst, ansöka om precis vad som - bara det gynnar en själv. Strunt samma vad det får för effekter på andra. När man "sugit" blodet klart - pyser man som en avlöning, roffar allt man kan och törs - och sen stoppar huvet i sanden, gömmer sig bakom allt från obskyra jurister som handlar med svarta affärer som betalningsmedel, "vänner" som i verkligheten är langare, snyfftande med blöta ögon med darrande stämma inför myndigheter med skräckhistorier om hur "andra" kränker, förtrycker och motarbetar.

Vi kan kalla honom för Zainag Remor, för att ha ett namn att refferera till, 31 år, från Sydamerika, PUT status, vilket innebär att han lever på bidrag som du och jag betalar med vår skatt. Han säger att han är här för medicinska skäl, vilket är i Sverige att betrakta som humanitär orsak, och får specialistvård med tillhörande mediciner - som du och jag OCKSÅ betalar - otroligt dyr sådan - men är i verkligheten kontinuerlig missbrukare av illegala droger - vilket försämrar hans hälsa avsevärt, självvalt, men vi bor i Sverige - där har doktorn tystnadsplikt - vi alla andra fortsätter och betala - månad ut, månad in.

Den här bloggen, kommer att uppdateras och redovisas enligt offentlighetsprincipen med oficiella dokument, så snart dessa blir färdigbehandlade/färdig dömda i respektive myndighet, som kommer visa dels vad det är för person som Migrationsverket släppt in i Sverige - och som vi gladeligen får betala dyrt med skattepengar för. Dels hur rättslösa vi är i Sverige - när etiska Svenskar råkar ut för rena Sol och vår bedrägerier mot migratörer ( som om det inte vore svårt nog redan innan att reda ut ) - för att vi borde "vetat" bättre. Dels också en berättelse om hur viktigt det är att kolla upp vem det är du lever med, om du inte gjort det redan, för du vet aldrig!

För att skydda sig själv, idag är det en nödvändighet - om du inte säkert känner personen ifråga sen innan - att söka igenom precis ALLA system, från brottsregister ned till försäkringskassan, för att få reda på fakta. För råkar du i problem utan att ha gjort det, du har mitt i chocken över det du upptäckt, ingen som helst hjälp att reda upp problemen. Du får klara dig på egen hand!.

Jag själv är en helt vanlig knegare, jag skulle kunna vara du, eller någon i din familj, eller kollegan på jobbet, eller bara någon du ser på stan. Är inte märkvärdigare än så. Lever ett stillsamt liv, utan särskilda överdåd. Medel, är nog måttet att beskriva mig själv med. Ändå, är jag alltid den som är sist på linan, för i myndighets sverige, är det alltid synd om någon, och det är inte den som råkar ut för bedrägeriet, utan det är synd om den som inte "förstår" att man inte bara kan ansöka om bidrag för att man vill ha dom, att man inte bara kan stjäla från sin sambo, att man inte bara kan ljuga för myndigheter för att det passar bättre för ögonblicket, eller fenomenet - oavsett vilken fasad du med ord bygger upp - endera dagen kommer sanningen ikapp. Och den dagen närmar sig dag för dag. Och kanske, att någonstans däri, att man som sol och vårad, kan få någon slags upprättelse. I vart fall ekonomiskt. Resten, är något som jag själv får bära med mig, och ta på mig som "straff", för att jag blev kär i en person med uppenbart utstuderade avsikter, för att jag ställde upp med allt från pengar till tid, och för att jag var så dum - att jag helt enkelt trodde att hjälpa en annan medmänniska, var det moraliskt rätta både för mig själv och samhället.

Välkommen till livet med Zainag Remor.